Vad behöver våra barn? 

Det är något som jag tänker mycket på och har skrivit en del om (t.ex. här), vad behöver våra barn? 

Det är lätt att tänka att barnen behöver massor av klossar, bilar, dockor, böcker och ett fullt utrustat lekkök. Teknade favoriter som gosedjur, leksaker och pussel i mängd. De kan vara bra saker i sig, men jag undrar hur många saker som är bra för våra barn?

Men barnens miljö är ju långt ifrån bara leksaker. Det är ju alla andra saker i hemmet också! Liten, snart tre år, har ju alltid lekt mer med “riktiga” saker än med leksaker, och så är det nog med de flesta barn. Hur mycket påverkar då våra barn av”andra saker” i hemmet och på andra ställen?

Jag har inte läst någon forskning om det, och alla barn är olika, men jag tror mig ändå se en trend både hos Liten och andra barn på öppna förskolan. Trenden är att vet de om att det finns saker i skåp och lådor så ska de plockas fram! Oavsett hur svårt det blir att ta sig fram efteråt (!). Det är som om de alltid vill maximera situationen. 

Frågan är ju om det är bra? 

Jag har en känsla av att det inte är det. Den känslan stärktes när jag läste denna artikel: Why Kids Need Minimalism.

Jag hade ett väldigt stökigt rum när jag växte upp, och nu blir det djupt och personligt: Jag inser att det är något jag tagit med mig genom livet – tankar om att jag är en rörig person och inte kan bättre. Det vill jag INTE föra vidare till mina barn! Jag vill ge dem ännu en chans att få en god självkänsla, att de ska tro att de kan klara av allt det satsar på att klara av. Jag vill inte att min lättja eller min kärlek till saker ska begränsa dem! 

Detta ger mig ny motivation till att rensa och begränsa hemmets alla saker. Hoppas att eesten av familjen hakar på! 

9 thoughts on “Vad behöver våra barn? 

  1. Mycket klarar vi oss utan, och även om jag vurmar massor för just läsningen och böckerna, så finns ju en högst enkelt lösning: Biblioteket. Finansierat av skattemedel och med gemensam “förvaring” dessutom. Och beståndet där hemma går att “byta” med jämna mellanrum 🙂 Kanske något vi skulle jobba för på fler områden i samhället egentligen… Det är som sagt inte mängden prylar som gör grejen…

    Like

    1. Ja, jag vurmar också för läsningen och tror på ett sätt att ett stort antal böcker hemma visar för barnen att böcker är viktigt. Samtidigt så kan man ju inte ha alla böcker. Det gäller att det blir naturligt för barnen, inte bara att läsa utan också att gå till biblioteket.

      Liked by 1 person

      1. Precis… Men det allra viktigaste är läsande förebilder, och där har föräldrarna (fäder fram för allt har det visat sig) en viktig roll. Alla böcker går inte att ha, men ett urval favoriter kanske som man tycker om, och sedan kan man nyttja biblioteket för resten 🙂

        Liked by 1 person

      2. Ja, då har jag nog tur. Det är oftare man ser Maken än mig med en bok (förutom barnbok)! Jag har inte läst något skönlitterärt sen i somras tror jag. Har du några historiska romaner om “vanligt folk” att tipsa om?

        Like

      3. Du läser för ditt barn, och det är bra! Historiska romaner… Har du läst Maria Gustavsdotter? Hon har skrivit mycket historiskt. Liksom Frida Skybäck och Elisabet Nemert. Den senares böcker har jag nog läst det mesta utom typ en eller två, och uppskattat mycket. Johanne Hildebrandt har också skrivit historiskt, men henne har jag inte läst. Philippa Gregory om du vill ha ett utländskt nämn, men inte heller där har jag läst något.

        Liked by 1 person

      4. Vill väl helst läsa om områden som släkten kommer ifrån. Maria G läste jag en trilogi av och blev inte helt imponerad. Funderar på Vibeke Olssons sågverksserie.

        Like

  2. Så bra att du tar upp detta! Tror absolut du har rätt! Vilket såklart inte gör det enkelt att genomföra… Jag försöker rensa och vara hårdare mot prylarna men i perioder känns det nästan omöjligt! Hjärtegrynet har massor med fina leksaker (ingen plast eller mac donaldsskräp) och han leker “kaos” med dem flera dagar i veckan. Alltså tar fram ALLT och bygger banor, maskiner och kojor. Ibland tror jag att det är en härlig kreativ skaparlek men ibland undrar jag om han inte gör det lite tvångsmässigt.

    Liked by 1 person

    1. Ja, det blev två trådar i inlägget. Jag vet inte om det är tvångsmässigt och om det i så fall är något som man bör jobba med eller inte. Barnens identitet och självkänsla är ju definitivt något att jobba med, precis som sin egen.

      Like

Leave a comment