Jul.
Det känns som om jag kommer skriva mycket om julen i år. Jag behöver bearbeta den förändring jag/vi går igenom.
Jag har alltid firat julafton med min far och oftast min bror, förutom en gång när jag pluggade utomlands. Vi har antingen firat hemma hos pappa eller hos brorsan, sen han fick barn. Men i år ska vi inte det. Vi tror helt enkelt inte att vi orkar det efter vår flytt och innan svärmors flytt. Jag tycker att det är jobbigt. Särskilt jobbigt tycker jag att det är att vi “bara” kommer vara vi 6 i familjen, Maken, Liten, Grabbarna och jag. Det känns så ovant. Visst har vi varit få hos pappa ibland både tre och fyra stycken, men det har alltid varit någon tillrest, någon som inte bor där annars. För mig har det varit något som gjort julen festlig – äntligen får vi samlas.
Jag inser att jag är bortskämd. Jag har det så bra. Jag får fira årets största högtid tillsammans med min Älskade och våra barn! Så fantastiskt!
Tankarna går till dem som inte är lika lyckligt lottade…
Julklappar har alltid varit viktig i min ursprungsfamilj. Vi har verkligen överöst varandra med julklappar, stora och små, oftast användbara, men kanske inte alltid nödvändiga. Det har varit vårt sätt att visa kärlek på. Men när det var (minst) 6 säckar med julklappar sist vi var hos brorsan (2 barn och ca 10 vuxna) så känns det vansinnigt. Jag försökte minimera det lite med att säga att en familj fick ge max tre julklappar till en person. Detta skulle ändå ge barnen 18 julklappar var, vilket faktiskt var en begränsning. Det kändes till slut ohållbart. Jag vill jättegärna umgås med min familj, men det har blivit för mycket fokus på konsumtion. Det är jättetråkigt.
Nu önskar sig de stora Grabbarna pengar i julklapp, och Liten kommer inte få några 18 julklappar! Något ska han få, men inga mängder med saker. Det är inte det vi vill att han ska förknippa julen med, utan gemenskap och firandet av Jesu födelse – att Gud valde att bli människa – den största gåvan.
Nu måste, och vill, vi skapa nya jultraditioner. Jag hoppas att de blir fyllda av värme och gemenskap. Framför allt hoppas jag att vi ska kunna lägga undan våra datorer och mobiler utan att det blir jobbigt och tjat. Det kommer nog bli svårt, men jag hoppas och ber innerligt att det går bra så att vi verkligen får mötas!
Människor är viktigare än saker.
Hur gör ni för att fylla julen med innehåll utan konsumtion och skärmar?
ekorretillminimalist 
Fina jultankar du har!
Vi försöker också minska julklappsberget och vill inte att vårt lilla gryn ska få 18 stycken och bara förknippa jul med prylar och nya leksaker.
Vi kommer försöka hålla oss till vår lista för klapparna till hjärtegrynet:
något gott
något att ha på sig
något att läsa
något man behöver
något man vill ha
Översatt blir det: torkade jordgubbar, en gul väst, en bok brukar han få av mormor så det litar vi på att hon fixar, strumpor har vi önskar att han ska få så det blir det förhoppningsvis från farmor och något han vill ha har vi översatt till ett litet duplo-kit. (När jag frågade vad han önskar sig sa han “något att bygga med” och han bygger med duplo så då blir det så)
Förra året gick det ganska bra med önskelista för grynet till far och morföräldrar, kusiner och vänner men helt kom vi inte undan alla saker. Samtidigt tycker jag det är fint att många i vår närhet vill ge julklapp till detta lilla barn så helt vill jag inte undanbe mig dem. Jag är mycket nöjd om vi slipper plastskräp och tusen leksaker. Får han kläder, böcker, pyssel och ritgrejer känns det mer okej. Delar ni ut önskelistor för barnen bland släkt och vänner? Kanske har du redan skrivit om detta, har inte hunnit läsa igenom hela bloggen än 🙂
LikeLiked by 1 person
Tack! Ja, jag har skrivit en del om det. Enklaste sättet att hitta det är att trycka på taggen “jul” här under inlägget, eller i högerspalten. Håller med om att det är svårt att hitta balansen mellan glädjen i klapparna och en vettig mängd klappar.
LikeLike