Resans början

Nån gång i höstas följde jag en länk från en bekant från Facebook till en sida om minimalism.

Det kändes nästan förbjudet, nästan skamligt.

Det tog flera månader innan jag vågade säga något om det till någon. Jag har ännu inte berättat om det för min man, denna stora hemlighet… Men han har nog märkt att någonting händer.

Jag skickade en länk till min bror, för han om någon vet varifrån jag kommer när det gäller att samla på saker, och jag vet att han brottas med att det alltid känns säkrare att behålla en sak än att göra sig av med den. Tänk om jag kommer behöva just denna sak? Tänk om jag kommer sakna den?

”Vi växte upp i ett proppfullt hus” skriver jag spontant, men när jag tänker efter var det väl mest mitt rum som var/är fullt, och vinden, och alla skåp, och pappas arbetsrum. Nåja, ganska fullt.

Mor- och farföräldrar gick bort och vi plockade på oss grejer, vi fick t.o.m. hyra ett förråd för att få plats med möbler ett tag på 90-talet. En del försvann. I stort sett allt jag äger har en historia. Det finns minnen till allt – släktingar jag ärvt det av, presenter jag fått eller platser jag köpt saker.

”Den som spar han har” är ett viktigt uttryck för mig. Det har visat sig sant många gånger och det är jag tacksam för. Men det finns gränser.

De senaste åren har jag blivit mer och mer negativt inställd till konsumtion. Dels på grund av min egen ekonomiska situation, dels ur miljöhänseende och dels för att jag kan va lite motvalls när det gäller det mesta. 😉 Jag har börjat fundera på vad jag behöver egentligen.

Min man har de senaste åren självklart haft stort inflytande på mig. Han bryr sig sällan om grejer. De är inte viktiga för honom. Användbara ja, men utöver det verkar de inte ha något större värde. Han har väldigt lätt för att dela med sig av det han har. Som ni förstår är det en stor utmaning för mig, och det är inte alltid lätt att kombinera våra tankar och värderingar. Men det är lärorikt, för oss båda tror jag, och det är det vi växer av som människor.

När jag läst dessa hemliga bloggar, och sett några TED-talks, under ett drygt halvårs tid har jag förändrats. Jag inser att jag kan leva med mindre än vad jag har, att förrådsutrymmen inte är det viktigaste i ett hem och att jag är på väg att förändras på djupet. Det är medvetna val jag gör, för jag vill inte att saker ska vara det som får störst fokus i mitt liv.

Nu är vi på väg att flytta till något större (de flesta inom minimalismsvängen gör en motsatt resa, men de började nog inte där vi är). Det vore lätt att ta med allt och fylla så mycket det bara går. Men det får inte ske! Allt som kommer innanför tröskeln ska vara helt och rent, och ha ett användningsområde. Några minnen får följa med, men inga konsertprogram från 1992 och sådana saker… 😉

Denna resa tänkte jag beskriva och bearbeta på denna blogg. Hoppas det blir läsvärt.

Advertisements

5 thoughts on “Resans början

  1. Åh nej! Konsertprogram har jag massor sparade! Lyckade slänga några men vissa är förknippade med så otroligt många positiva minnen. Fast minnena sitter ju inte i sakerna… Måste bara fatta det på riktigt med.

    Like

    1. Ja, jag håller med. Det gäller att påminna sig om just det, att minnena inte sitter i sakerna. Jag tror också att det finns en frihet att vinna i att göra sig av med saker.

      Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s